Bältros

Bältros får du om det virus du bär på efter att ha haft vattkoppor återaktiveras. De flesta av oss får vattkoppor som barn. Den sjukdomen blir sällan allvarlig och går vanligtvis över av sig själv efter någon vecka. Men efter att ha haft vattkoppor ligger viruset kvar, vilande i nervrötterna livet ut. Där hålls viruset tillbaka av vårt immunförsvar och de flesta av oss märker aldrig av det igen. Men, med stigande ålder försvagas immunförsvaret och viruset kan då återaktiveras och vandra ut längs en nerv till huden. Där orsakar det vätskefyllda, kliande, ofta smärtsamma blåsor. Man har då fått bältros. 

Bältros orsakas alltså inte av en ny infektion eller kontakt med viruset via någon som är sjuk i bältros, det är istället en egen, gammal infektion som vaknar till liv igen. Om man har bältros kan man smitta personer som inte tidigare har haft vattkoppor så att de får vattkoppor. Men man får inte bältros av någon som har vattkoppor.

Nästan alla som vuxit upp i Sverige har haft vattkoppor och riskerar därmed att få bältros. Var fjärde person drabbas någon gång i livet.

Vanligast är att bältros uppkommer på ett område på överkroppen, men utslagen kan uppkomma var som helst på kroppen. Inom 2 till 4 veckor brukar blåsorna torka in, och skorporna falla av. Då brukar även smärtan ge med sig. Men ibland kan bältros orsaka nervskador och smärtan sitter då i även efter det att blåsorna läkt ut. 

Ibland drabbar sjukdomen ögat, som då kan bli rött, känsligt för ljus och kännas torrt. Om ögat drabbas av viruset kan det få mycket allvarliga konsekvenser såsom synnedsättning eller blindhet. Misstänker du att du fått bältros i närheten av ögat är det viktigt att snabbt söka vård! Bältros kan även orsaka ärrbildning, hudinfektioner eller hörselnedsättning.

Det är ovanligt att barn och unga vuxna som får bältros drabbas särskilt hårt eller får komplikationer. Men ju äldre man är desto svårare riskerar sjukdomen att bli och redan efter 50 års ålder ser man en tydligt ökad risk för komplikationer.