Taigafästingen – Vad vi vet om den nya fästingen i Sverige

Den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) har länge varit känd för att sprida TBE och borrelia i Sverige. Men på senare år har en ny art börjat sprida sig – Ixodes persulcatus, även kallad taigafästingen. Den har tidigare funnits i östra Europa och Asien, men nu har den dokumenterats även i Sverige. 

Taigafästingen är mycket lik vår vanliga fästing till utseendet, men har vissa skillnader i livsmiljö, aktivitet och potentiella sjukdomsrisker. Arten beskrevs vetenskapligt redan 1930, men det var först 2016 som den bekräftades i Sverige – i insamlat material från Norrbotten och Västerbotten. 

Var i Sverige har taigafästingen hittats?

Forskning visar att taigafästingen tidigare förekommit i Ryssland, Baltikum och Finland. I Finland påträffades den första gången 2004, och den tros ha spridit sig västerut därifrån till norra Sverige. 

I Sverige har arten hittats i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland, enligt SVA. Det handlar om både vuxna och unga fästingar (nymfer och larver), vilket tyder på att de förökar sig här och alltså kan vara etablerade. 

Att arten sprider sig kan delvis bero på klimatförändringar och förändrade ekosystem, men enligt forskarna behövs mer kunskap för att fastslå vilka faktorer som påverkat spridningen just i Sverige.

Hur skiljer sig taigafästingen från vanlig fästing?

Utseendemässigt är taigafästingen mycket lik vår vanliga fästing (Ixodes ricinus) och kan inte skiljas med blotta ögat. Artbestämning kräver oftast genetisk analys. Det som skiljer dem åt är främst deras ekologiska preferenser. 

Livsmiljö: Taigafästingen trivs bättre i kallare och torrare miljöer än den vanliga fästingen – den är alltså mer anpassad för inland och nordligare breddgrader.
Säsong: Den är aktiv tidigare på våren och senare in på hösten.
Värddjur: Den föredrar vilda däggdjur som sorkar, harar och hjortdjur – men kan också bita människor. 

Är taigafästingen farligare än andra fästingar?

Det finns i dagsläget inget som tyder på att taigafästingen är farligare i sig än vår vanliga fästing. Men eftersom den etablerat sig i nya områden och kan bära på smittämnen, kan risken för smitta öka där den finns. 

Enligt SVA behövs mer forskning för att bedöma dess roll i sjukdomsspridning i Sverige.
I internationella studier har taigafästingen visat sig kunna bära på över 20 mikroorganismer som kan orsaka sjukdom hos människor. Den kan även bära på andra varianter av TBE-virus – med rapporterat högre dödlighet än den som hittills dominerar i Sverige. 

Hur skyddar man sig mot taigafästingen?

Skyddet är detsamma som mot vanlig fästing: 

• Använd långbyxor och täckande kläder i skog och högt gräs
• Kontrollera kroppen noga efter vistelse i naturen
• Ta bort fästingar så snabbt som möjligt
• Vaccinera dig mot TBE om du bor i eller vistas i riskområden

Läs mer om fästingbett och hur du skyddar dig. TBE-vaccinet skyddar mot viruset oavsett om det sprids av Ixodes ricinus eller Ixodes persulcatus. 

Sammanfattning – Det viktigaste att veta om taigafästingen

• Taigafästingen har spridit sig från Finland till norra Sverige, där den nu är etablerad 
• Den liknar vanlig fästing men trivs bättre i kallare, torrare klimat 
• Den kan sprida TBE-virus, precis som vanlig fästing 
• Flera fynd i Sverige har visat sig bära på smitta 
• Skydd mot fästingbett och TBE gäller oavsett art – vaccin rekommenderas i riskområden